Sömnparalys är något jag bara hört talas om men aldrig varit med om, förrän igår natt.

Jag hade lagt mig och stängt av tv:n i sovrummet för att somna. Strax därefter "drömde" jag att jag låg i vårt sovrum kollade upp. Ögonen kunde jag röra men inget mer. Låg helt "förlamad" i sängen. Såg min man ligga brevid men kunde varken skrika eller röra mig. Jag kämpade för att vakna men kunde inte.

*mmm mmmmm!!!"  Fick jag ur mig tills efter en stunds kämpande började jag röra mig och fick ur ord från munnen och kunde äntligen röra mig och väcka A. Han var helt yrvaken och fattade inget.

Jag försökte förklara vad som hade hänt men han gick närmare och bara kramade om mig medans jag grät.
Det var en av de sjukaste och skrämmande sakerna jag har upplevt. Att varken kunna röra eller prata medans man låg "vaken".

Jag visste att jag drömde, sa till mig själv att "vakna nu för helvete! Vakna!!!"
Kändes som en kroppslig känsla där "själen" inte var i mig utan den var någon annanstans.

har som sagt hört om detta innan då min pappa berättat om detta. När min pappa levde var han en troende person. Han berättade att han varit med om detta förut fast då låg han på rygg och såg "djävulen" stå vi hans fötter och vägrade låta han vakna.
När jag började googla om sömnparalys så stod det faktiskt om just detta brukade förknippas med en upplevelse med "djävulen".

Nu tror jag kanske inte riktigt på just detta med djävulen, men jävligt läskigt var det. Helt sjukt hur hjärnan kan skoja med kroppen på detta sätt. Hjärnan stänger av allt i kroppen. Alla muskler och viljan att prata.
Usch!
Googlade och fick upp denna bild :

Kan säga att på nått sätt kändes det som detta. Fast jag kanske inte drömde om varelsen som höll mig så som på bilden men känslan av maktlöshet och rädsla var den samma.
Rätt intressant när man väl börjar läs hur och varför sömnparalys uppkommer.
Det enda jag vet nu att jag hoppas att det aldrig händer igen!

Varje gång jag hör denna låt vill jag gråta, men glädjegråta. Samtidigt som man sjunger med känner jag hur det tjocknar i halsen och tårarna vill rinna. Men på nått sätt så är det av glädje.
Texten är underbar i låten. Låten handlar om kärlek, att ge och ta #kärlek.

Utan kärlek slocknar själen. Och själen lyser igenom i ögonen på var och en av oss. Kärlek behöver alla. det handlar inte om det materiella kärleken, utan den rena kärleken mellan en själv och sin partner. Eller en själv och sin mamma, pappa, syskon, vän...
Varje gång jag lyssnar på denna låt vill jag gråta, gråta av glädje av minnena jag har av dig. Varje gång vi träffades var kärleken ren mellan mig och dig. När du visade din kärlek till mig var det utan att få nått tillbaka. En #kram kunde säga mycket.
" Jag älskar dig" , " Du är vacker!" " Jag har saknat dig!" " Lämna mig inte!"

Många gånger visste du vad du skulle säga för att få mig på bättre humör. Ibland bara genom en kram kändes det tryggt.
Bara för att jag inte gråter eller säger ditt namn så betyder det inte att jag inte saknar eller tänker på dig.
V A R J E dag finns du i mina tankar. #Livet är jobbigt att leva utan dig, utan att kunna ringa och få höra din röst.
Höra hur mycket du har saknat mig och berätta hur mycket jag har #saknat dig.
Men livet går vidare, men inte utan att du finns i mitt hjärta för där är den enda platsen jag aldrig kommer att låta dig lämna.
2,5 år har gått sen du lämnade oss.
Jag saknar dig pappa, jag vet att du tar hand om oss vart du än är.
Te amo papá!

En sak fattar jag inte, som jag ser ofta.
Som alla vet finns det hur många bloggare som helst, men det är några stycken idag som är "kända" och som har ett stort följe.

De gör nått rätt eftersom folk ser ett intresse att följa och läsa dem.
Sen resterande bloggar inkl mig, har några läsare per dag. Jag är inte så intresserad av att ha ett stort följe då jag skriver för min skull.
Sen om det är någon som läser och kommenterar är det för mig ett stort plus.Sen finns de som raggar läsare och gör allt för att locka till sig folk, inget fel med det, men vad jag tycker är lite löjligt. Där man skriver t.ex "Följ mig!" eller "Jag har frågestund , fråga mig vad du vill!"
Klickar man in hos dom så brukar det mest vara 11 åriga flickor som inte skriver annat än som ; " Hej Bloggen, idag har jag varit i skolan! hejdå" Och så vill de att man ska fråga ut dem.
I vadå?
Vad skulle man vilja veta av en 11 åring egentligen? Så länge det inte ÄR en intressant blogg där det skrivs meningsfulla inlägg.
Så sure!
Men hur många sådana bloggar finns det egentligen som är intressanta att följa?

Sen är frågan, när är man för "ung" lite kontra för "för gammal" för att blogga?
Rätt intressanta frågor kan jag tycka.
Egentligen tycker jag inte en 11 åring har att göra med en blogg. Visst så länge man kanske har den mer privat och har det som en "dagbok".Men min tanke är att det lurar så jävla mycket folk på nätet speciellt pedofiler som gärna tar kontakt med en 11 åring.
Nu är det inte bara 11 åringar som just har Va fan när jag var 11 år , fanns det typ ingen dator! Haha lekte med mina bilar och dockor och lekte mycket ute även så SKREV jag dagbok för hand. "meningslösa" bloggar. Finns många andra oxå.
Jag vet inte. Jag kanske inte hänger med generationutvecklingen, men tycker barnen växer upp alldeles för fort. Väldigt tidigt med #sex. Mycket ytliga maneér.
Hur man ska klä sig, se ut, osv.Alla kan tycka vad de vill men dagens ungdomar är inte som förr tyvärr. Idag handlar det mycket om det ytliga speciellt hos yngre tjejer.Jävligt synd hur det har utvecklats. Jag hoppas att man försöker göra ett bra jobb med våra pojkar att de växer upp i "normal" takt. Det finns tid och rum för allt.
Vem vet jag kanske ÄR för gammal för att blogga.

Sen är det upp till var och en att göra vad de vill.
Man ska inte hetsa, allt har sin gång!
Peace!